Lägret Westerbork i nordöstra Nederländerna har ett stormigt förflutet.

Fram till 1942 tjänade det som flyktingläger för judar som försökte undkomma nazisternas förföljelser. Sedan omvandlades det till ett transitläger från vilket judar, romer och sinter deporterades till nazistiska utrotnings- och koncentrationsläger i Tyskland och ockuperade områden i Central- och Östeuropa.

Efter andra världskriget användes det som fängelse för nederländska medborgare som misstänktes ha samarbetat med nazisterna. Senare tog lägret emot personer som återvände till Nederländerna från de före detta nederländska kolonierna i Ostindien, bland annat en stor grupp molucker.

Genom sin historia har Westerbork kopplingar till flera centrala frågor i Europas historia, som ockupation, förföljelse, migration, avkolonisering och mångkulturalism.

På det tidigare lägerområdet finns idag ett museum, med olika aktiviteter och pedagogiska program, och flera minnesmärken.

Läs mer i juryns rapport om varför den här platsen har valts ut.