Marmor har använts inom arkitektur och skulptur sedan antiken, men bryts ned av olika processer som ibland kan förvärras av klimatförändringen. De bevarandemetoder som finns är dessutom starkt begränsade när det gäller effektivitet, kompatibilitet och/eller hållbarhet.

I det här projektet ville man testa en ny biomimetisk behandling baserad på bildning av hydroxiapatit (HAP, den viktigaste beståndsdelen i tänder och ben) genom att låta marmorn reagera med en fosfatlösning. Tack vare en tvärvetenskaplig forskningsverksamhet med olika kompetenser och laboratorieanläggningar lyckades man genomföra projektet. Resultaten publicerades i fjorton vetenskapliga publikationer med fri tillgång: sju artiklar i ansedda tidskrifter och sju bidrag i internationella konferenspublikationer. Genom projektets informationsverksamhet fick också allmänheten, bland annat skolelever, upp ögonen för monumentens kulturella och ekonomiska betydelse och svårigheterna med att bevara dem.