Szentendres anor går tillbaka till romartiden, men den stad vi ser i dag har sedan slutet av 1600-talet främst präglats av serbiska flyktingar. Stadens karaktär har formats av politiska och kulturella förbindelser över gränserna. Kulturarvet har spelat en stor roll i stadens utveckling och har gjort att den fungerat som en bro mellan olika europeiska kulturområden – öst och väst, Balkan och Karpaterbäckenet samt katolsk och ortodox kristendom. Närheten till Budapest har varit en ständig utmaning för staden.

Tack vare sitt läge har Szentendre sedan slutet av 1600-talet kännetecknats av multietnisk och religiös tolerans, liksom motståndskraft och kreativitet. Förbindelserna längs floden Donau och den fruktbara samexistensen mellan den ungerska och serbiska befolkningen och andra kulturer har gjort Szentendre till en plats med fredlig samvaro, integration och produktiva utbyten, vilket har gett upphov till en unik arkitektur. Blandningen av österländsk och västerländsk kultur på denna plats, där konstnärlig frihet rådde även under totalitära regimer, genomsyrar staden och det levande arvet kan upplevas än i dag.