Belgien och Nederländerna har tillsammans ansökt om kulturarvsmärket för sju ”jordbrukskolonier” som upprättades under 1800-talet för att minska fattigdom genom social sysselsättning i nya jordbrukssamhällen. Det var ett socialt experiment i Nederländerna i dess dåvarande form, med gränser som fastställts av Wienkongressen, i en tid då Europa led av extrem fattigdom. Kolonierna delades in i ”fria” och ”ofria”: de fria var för familjer som fick chans att bedriva jordbruk på små gårdar, medan de ofria var stora kollektiva sammanslutningar för lösdrivare och föräldralösa barn.
Kolonierna banade väg för en ny offentlig-privat strategi baserad på investeringar i jordbruk på karg mark, vilket gav tillgång till utbildning och sysselsättning. De gjorde det möjligt att upprätthålla fred och ordning i samhället, men även felaktiga antaganden om människornas och markens produktivitet och förmågor. Koloniernas 175-åriga historia vittnar om den långa utvecklingen i Europa, där socialt marginaliserade människor vars rättigheter knappt erkändes nu ses som fullvärdiga medlemmar i samhället i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna.